I Finland har man för brottsåtalade gjort rättspsykiatriska sinnesundersökningar alltsedan 1800-talet. Enligt den västerländska rättsuppfattningen har man ansett det vara rätt att de svårast psykiskt sjuka inte döms till fängelse utan att man vårdar deras sjukdom på uppdrag av sjukvårdsmyndigheterna. Domstolarna kan, enligt rättegångsbalken (17 kap, 45 §), döma den brottsåtalade till sinnesundersökning. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (VALVIRA)[tidigare social- och hälsostyrelsen (SHS), före detta medicinalstyrelsen (MS)] beslutar var sinnesundersökningen genomförs. I allmänhet genomförs den på ett sjukhus, och den läkare som gjort undersökningen avger sitt utlåtande och skickar det till VALVIRA som på basen av utlåtandet avger sitt eget utlåtande om den åtalades sinnestillstånd till domstolen. Den finländska sinnesundersökningspraxisen är grundlig internationellt sett. Förhandsuppgifterna för en person i sinnesundersökning samlas av personen ifråga samt, med patientens tillstånd, av hans/hennes anhöriga, vänner, arbetsgivare, verksamhetsenheter som tidigare vårdat honom/henne osv. Under sinnesundersökningen utför man på undersökningsobjektet en omfattande psykiatrisk undersökning, standardiserade psykologiska tester samt följer upp patienten på mentalsjukhus eller på annat undersökningsställe på uppdrag av utbildad personal under 1-2 månader och genomför också en fysisk hälsoundersökning. Eventuella strukturella avvikelser i hjärnan kan undersökas med tomografiska metoder. Den omfattande undersökningspraxisen är naturligtvis tidskrävande och dyr men å andra sidan är de uppgifter man får med denna metod tillförlitliga enligt den internationella måttstocken och stödjer därför den undersökta personens rättskydd.
Med tanke på den rättspsykiatriska sinnesundersökningens tillförlitlighet är det viktigt att sinnesundersökningar i Finland genomförs på begäran av en domstol. I vårt land är den rättspsykiatriska skyldigheten att, enligt bästa förmåga, presentera ett objektivt ställningstagande till hurdant det psykiska hälsotillståndet hos den som blir undersökt var under tiden för åtalsgärningen och vid genomförandet av sinnesundersökningen, oberoende av om de observationer man gjort i sinnesundersökningen ger större stöd för åklagarens eller försvarets synpunkter. Med hänsyn till läkarnas oavhängighet är det centralt att den som utför sinnesundersökningen varken är uttryckligen åklagares eller försvarets expert. Till exempel enligt rådande praxis i USA kan både försvaret och åklagaren i rätten presentera sina egna rättspsykiatrers bedömningar på den undersöktas mentala tillstånd. I denna praxis finns det fara för att båda parter framför detaljer som stödjer endast de egna synpunkterna. I Finland har domstolarna uttryckt sin belåtenhet med de uppgifter man fått på basen av sinnesundersökningar. I över 90 procent av fallen har domstolarna ansett att de uppgifter som man fått av sinnesundersökningen har varit tillförlitliga.
På Kuopio universitets rättspsykiatriska klinik som finns på Niuvanniemi sjukhus har man bedrivit omfattande epidemiologisk forskning bl.a. beträffande risken för att de som begått våldsbrott upprepar sina gärningar. Den rättspsykiatriska forskningsinformationen betjänar också sinnesundersökningsverksamheten. På Niuvanniemi sjukhus genomför man i allmänhet sinnesundersökningarna på slutna s.k. specialavdelningar, vilket innebär att avdelningarna också har möjligheter och utrymmen att isolera patienten enligt mentalvårdslagen. I regel är sinnesundersökningspatienterna på avdelningen i gemensamma patient- och uppehållsutrymmen för vårdpatienterna, ingen isoleras från andra utan de grunder som ges i mentalvårdslagen. Undersökningarna genomförs på medicinska grunder och baserat på individuell behovsprövning. Beträffande sinnesundersökningspatienten följer man det som stadgats i mentalvårdslagen. Sinnesundersökningspatienten kan, enligt den individuella prövningen, möjligtvis få träffa sina nära anhöriga. Under undersökningstiden får patienten inte permission från sjukhuset. Efter undersökningen ger VALVIRA tillstånd för utskrivning från sjukhuset. Den som blivit undersökt och föreslagen vård, väntar på beslutet av VALVIRA:s nämnd på sjukhuset och på samma sätt går man tillväga i svårbedömda gränsfall.