Rättspsykiatriska undersökningar har utförts i Finland sedan 1800-talet. Ett centralt rättssäkerhetsbegrepp är att personer med allvarliga psykiatriska sjukdomar inte ska dömas till straff utan att deras sjukdom ska behandlas av medicinska myndigheter. Med stöd av rättegångsbalken (17 kap. artikel 45) kan en domstol besluta att en person som är anklagad för ett brott ska undersökas avseende sitt psykiska tillstånd. Institutet för hälsa och välfärd (THL) bestämmer var den psykiatriska undersökningen ska genomföras. Undersökningen utförs vanligtvis på ett sjukhus, där den läkare som ansvarar för undersökningen utfärdar ett utlåtande om undersökningen. Detta överlämnas till THL som lämnar ett eget, oberoende utlåtande om den anklagades psykiska tillstånd till domstolen.
I internationell jämförelse utmärker sig den finska praxisen med dessa av domstol förordnade psykiatriska undersökningar som mycket grundlig. Bakgrundsinformation om personer som genomgår psykiatrisk undersökning inhämtas från personerna själva samt från ett stort antal offentliga institutioner och organisationer, såsom vårdenheter som ansvarat för tidigare behandling, socialtjänsten, skolor och polisen. Med den undersöktes samtycke inhämtas dessutom information från familjemedlemmar, vänner och arbetsgivare. Under undersökningen genomgår personen en omfattande psykiatrisk utvärdering och standardiserade psykologiska tester. Personen övervakas av personal på ett psykiatriskt sjukhus eller annan undersökningsinrättning under en period på cirka två månader och genomgår även en fysisk hälsoundersökning. Eventuella strukturella avvikelser i hjärnan kan också undersökas med hjälp av avbildningsmetoder. Denna omfattande undersökning är förvisso tidskrävande och kostsam, men de uppgifter som erhålls genom denna metod anses tillförlitliga enligt internationella standarder och stöder därför rättsskyddet för den undersökta personen.
Med tanke på tillförlitligheten hos rättspsykiatriska undersökningar är det viktigt att psykiatriska undersökningar i Finland utförs på begäran av domstol. Finska rättspsykiatriker är skyldiga att ge ett oberoende och objektivt utlåtande om den undersöktes psykiska hälsa vid tidpunkten för det förmodade brottet och vid sinnesundersökningen, oberoende av huruvida de observationer som gjorts under undersökningen ger stöd för åklagarens eller försvarets uppfattning. Eftersom de läkare som utför de psykiatriska undersökningarna måste vara opartiska är det av yttersta vikt att den undersökande läkaren inte är en expert som arbetar för vare sig åklagaren eller försvaret. Detta skiljer sig exempelvis från USA, där det är standard att såväl försvaret som åklagaren utser en egen rättspsykiatriker för att vittna om den undersökta personens psykiska tillstånd. Risken med ett sådant förfarande är att båda parter endast presenterar fakta som ger stöd för den egna ståndpunkten. Finska domare har uttryckt en positiv inställning till den information som erhålls genom oberoende psykiatriska undersökningar. Domstolar har fastställt att den information som erhålls från dessa psykiatriska undersökningar är tillförlitlig i över 90 procent av fallen.
Psykiatriska undersökningar vid Niuvanniemi sjukhus utförs på slutna avdelningar, vilket innebär att avdelningarna har den beredskap och de utrymmen som krävs för isolering i enlighet med mentalvårdslagen, som också tillämpas på de berörda personerna. I regel bor individer under rättsmedicinsk utredning på avdelningen tillsammans med behandlade patienter och delar rum och rekreationsmöjligheter med dem – ingen isoleras såvida det inte finns tillräckliga skäl enligt mentalvårdslagen. Personer som genomgår psykiatrisk undersökning kan få träffa sin familj, en bedömning görs för varje individuellt fall. Under undersökningen har den deltagande inte rätt att lämna sjukhuset. THL kan bevilja tillstånd till detta efter att undersökningen avslutats. En undersökt person som remitterats till vård ska invänta THL:s beslut på sjukhuset.
Vid sin avdelning på Niuvanniemi sjukhus har rättspsykiater från Östra Finlands universitet utfört omfattande epidemiologisk forskning, exempelvis avseende återfallsrisken för våldsbrottslingar. Den kunskap som inhämtats från denna forskning används också vid de rättspsykiatriska undersökningar som beställs av domstol.